Veterinären skulle var ute i stallet idag för att vaccinera och kolla tänderna på några hästar. Vi passade då också på att vaccinera och kolla Rulles tänder, så kunde vi dela på färdkostnad och underlätta för vet. De två yngre hästarna som kollades behövde förstås lite mer genomgång i munnen, så de fick lugnande. När det väl blev Rulles tur bestämde vi oss för att inte ge honom något då han verkade lugn och förhoppningsvis behövdes det inte göras så mycket i hans mun. Och som vi misstänkte såg allt bra ut! Däremot var det något litet skav eller dyl, som antagligen var av bettet. Nästan oväsentligt, men hon rekommenderade att variera bett så det inte alltid ligger mot samma ställe. Hon kollade även igenom både mitt och mammas bett (vi har varsitt bett på varsitt träns, men de senaste veckorna är det mer eller mindre bara jag som har ridit), och båda satt korrekt. Själv misstänker jag att det är från förra veckan när jag råkade sätta hans nosgrimma över sidostycket, vilket jag sedan först märkte efter vi bråkat runt en bra stund på ridbanan. Jag tar helt och hållet på mig detta och skulden jag fortfarande känner för detta misstag är nästan absurd. Har så vidrigt dåligt samvete för detta så nu kollar jag att allt sitter som det ska tio gånger innan vi går ut. Jag har nu ett tag redan tänkt på att skaffa ett bett att variera med dessutom, och även funderat på lite bettlösa alternativ. Vi får helt enkelt se vad det blir av det. Jag kommer även försöka hålla koll på det här som han har så att det försvinner.
0 Kommentarer
Nu har det varit lite ont om blogginläggen igen, blä! Nu är det så att jag inte mått sådär på topp senaste, inte nog med min mentala hälsa, utan magen har börjat strula nu också. Så vi fick åka till vårdcentralen idag och tappa lite blod. Och nu är det bara att vänta och se vad de säger! Annars har jag försökt kämpa med Rulle för att verkligen försöka hålla uppe honom i träningen. Vi har ridit ut några dagar och en dag tricktränade jag honom och löshoppade honom lite. Vi har även börjat ge honom Betfor nu då hans gräsmage inte verkade lugna sig. Och idag blev äntligen hans namnskylt och foderstat utskriver, wohoo! Får försöka hänga med ut till stallet imorgon så jag kan visa dem!
Nu har jag varit på lite shopping-spree igen! När vi bytte stall fick vi lösa kraftfoder-förvaringen på nytt då i det gamla stallet hade vi haft lådor som 'ingick'. Hastigt som det blev fick vi slänga i Rulles pellets i en fodertunna från Royal Canin - alltså en tunna som egentligen är tänkt för hundmat. Detta tyckte jag inte dög långsiktigt, då jag dels avskyr hur mycket onödig plats runda tunnorna tar, hur jobbiga de är att öppna/stänga och nu också hur felplacerad den såg ut. Hade för ett tag sedan, innan vi flyttade, sett att de hade en perfekt fodertunna på Horze.se, men när vi väl hade flyttat så var den spårlöst försvunnen från deras hemsida, och inte tusan gick den att få tag i någon annan stans heller! Men nu hade jag rackarns tur och den kom tillbaka och blev beställningsbar, och snabbt som attan skickade jag iväg en order, och med råkade ett par ridbyxor också hänga med. När jag väl var i farten passade jag på att leta upp enda stället i Sverige (tydligen) som sålde läderbalsamet från Passier, som jag bara hade lite skrap i botten kvar på min gamla burk. Och toppennöjd är jag! Både Horze och Böckmann hade jag inga problem med och ordnarna från båda ställena gick att hämta ut två dagar efter beställning om jag minns rätt. Burken till maten är jag bra nöjd med. Den är lätt, smidig, tar inte upp mycket plats och sluter tätt med gummi i båda öppningarna. Med ingick även en lagom stor skopa som rymmer uppskattningsvis 2,5dl som man sätter innanför det lilla locket, jättesmidigt! Sen kunde jag inte låta bli när jag av någon anledning scrollade lite på en av sidorna på Facebook där man säljer hästprylar... Såg att det var en som relativt i närheten sålde ett Schockemöhle dressyrschabrak från vinterkolletionen 2013-2014. Jag har velat att ha tag i detta schabrak, men legat lågt då det var så pass länge sedan de såldes. Men nu hade jag turen att ramla över detta i väldigt gott skick, mest lite skrynkligt!
Perfekta sommar-schabraket! Idag tog vi en sväng ut i naturen och följde en väg som jag kikat ut på kartan. Blev att det tog ungefär 50 minuter att ta sig runt hela vändan på ca 5 km i lugnt tempo. Hade tänkt att turen skulle vara lite längre från början, men det blev ju helt okej ändå! Det är verkligen kanonfina ridvägar är det här ute!
Lite djur fick vi också se på turen; ett par tre rådjur, en hare, en trana och någon sorts fågel som flaxade i buskarna som jag själv blev mer rädd för än vad Rulle blev, haha! Att åka till stallet har helt klart blivit höjdpunkterna i mitt liv just nu. Älskar att bara vara där! Det är alltid en så lugn och harmonisk stämning, även om det just nu är lite strul med hästarna och det kanske måste skiftas lite hagkompisar för att en av hingstarna i stallet inte ska springa ihjäl sig. Idag blev det ett dressyrpass på ridbanan, med fram och avskrittning ute. Som vanligt sköter Rulle sig lysande, och han är så fruktansvärt lugn och stabil här! Hade egentligen planerat att sätta kameran i handen på min mor, så hon kunde knäppa lite bilder på ridbanan, men det strulade lite så det blev inget av. Men det finns ju garanterat fler chanser för lite ridbilder i framtiden!
Färden Igår, den 26:e April, blev det ett träningspass som heter duga! Efter mycket om och men fick vi mer eller mindre akuthyra b-kortslastbilen som vi hade hyrt för att köra hem Rulle från sin fodervärd i vintras. Men åh, det är värt varenda öre att köra lastbil. Med tanke på hur mycket grejer vi skulle ha med till det nya stallet och hur begränsade vändplatser vi hade (med tanke på både mina och min mors transport-körande) på både det gamla och det nya stallet så var det helt klart rätt beslut att välja lastbil. Inte på tal om hur stabilt Rulle står, hur mycket säkrare det är att köra och hur man konstant kan hålla koll på hur Rulle mår genom att bara titta igenom fönstret som är mellan bil-delen och transport-delen. Någon jättelång resa blev det som tur var inte, men vi fick ändå köra en bra omväg för att inte fastna i trafikarbete på motorvägen. Men det är nästan lika bra, för vi stötte på minimal trafik på de små vägarna ute i skogen där vi lugnt kunde ligga och tuffa på. Som vanligt var han han sitt gamla vanliga åsne-jag när vi skulle lasta honom. En timma och en mycket frustrerad matte tog det att trötta ut honom såpass att han gick med på att gå in i lastbilen. Som hans före-detta fodervärd sade, "Han är den mest envisa hästen jag har träffat". Jag tror själv halv-skämtsamt på att det någonstans i hans stam finns åsna. När han väl har gått på dessutom (som för övrigt - enligt honom - är helt på hans villkor) så står han så snällt där uppe och man kan utan problem ta tid på sig att stänga - i det här fallet - mellanväggen och allt annat. Väl framme i det nya stallet lyckades vi också trassla av honom relativt lugnt, utan att han kastade sig eller något. Och nästan direkt släppte vi tillsammans med stallägaren in honom i sin nya hage med sina nya kompisar - ett större brunt sto och ett litet fuxsto. Rulle var väldigt då mer nyfiken på de två hingstarna som gick i hagarna nedanför hans, och skulle såklart spänna upp sig lite. Men det lugnade sig fort, han och hans nu två hagkompisar acklimatiserade sig ganska fort. Särskilt han och det lilla fux-stoet verkar hänga ihop rätt bra, även om det är på några meters avstånd. Han fick en (något uselt) kallblodsflätad svans - Genialt för att hålla den ren under transport Jag vill slutligen bara säga tack till alla fantastiska personer.
Tack till stallägaren i det nya stallet för att du är så fantastiskt lugn, snäll och en så bra människa. Tack till kvinnan som hyr ut lastbilen vi hyrde för att du svarade så sent på kvällen, dagen innan vi behövde hyra, och lät oss hyra den! Och tack till ni resterande personer som bara gör omgivningen så trevlig; kvinnan som vi nu delar stall med, hennes man och grannen och hans underbara höns. Se fram emot många fler inlägg, bilder och uppdateringar inom snar framtid! Ja, vart ska man börja? Har varit ett 'o-kaotiskt kaos' på den senaste tiden, därav bristande inlägg.
Vi hade sedan länge känt att det inte var som det skulle i stallet där Rulle var uppstallad. När vi flyttade dit så verkade såklart allt så himla bra, men såklart höll det inte länge. Ett fenomen som finns här i Sverige (säkerligen även resten av världen också), men särskilt i Jönköping; Ja-sägare och rövslickare - När man diskuterar något håller de gladeligen med och man bestämmer om saker, nästa dag gör de precis raka motsatsen av vad man har bestämt. Jag vet inte hur många panik/ångestattacker jag har fått av just detta, och senaste veckorna har jag knappt kunnat ta mig till stallet, dels då jag har varit sjuk (någon förjävlig förkylning eller något) och dels av ren rädsla att bara totalt bryta ihop och få panik. Något som drev mig till vansinne var hur de som hyrde ut (samt hade sina egna hästar i) stallet skötte, eller snarare - inte skötte - saker och ting.
Vi hade redan planer på att flytta därifrån, men inte riktigt så snart som det blev. Vi blev alltså uppsagda av nästintill absurda skäl, eller ja - snarare utan direkt anledning mer än att de helt enkelt verkade vilja bli av med oss. Jag personligen känner mig väldigt kränkt, då de inte ens brytt sig om att prata med oss om det nu var så att det var problem i stallet och att de nästan hånar mina funktionshinder med noll respekt. Men nog tjatat om detta nu! Vi har haft en fantastisk tur som har hittat ett kanonstall på ett annat håll som vi flyttat Rulle till och jag vill inget mer än lämna det gamla stället i det förflutna! Mot framtiden! Idag svängde jag och mamma förbi stan och Hööks innan vi åkte, då jag sett att de ääääntligen fått in de 'nya' Trinity-schabraken. Tydligen så var det något fabrikör-fel på de som kom in butiken tidigare i våras, när vårnyheterna släpptes. Jag är helnöjd med köpet! Det är ett ganska tunt schabrak, våfflat undertill, perfekt för sommarhalvåret! Extra slitstarkt tyg där stropparna på sadeln ligger emot, samt kardborre på remmen som går runt stropparna. En annan toppengrej är att de har dumpat de vanliga stropparna som håller fast schabraket upptill och istället satt korta som man sätter i d-ringen som brukar användas om man har förbygel eller dylikt. Detta är jättepositivt för min del då jag inte kan använda vanliga stroppar som man brukar dra runt sadelns stroppar (väldans vilket stropp-snack det blev helt plötsligt), på grund av hur Rulles sadel är gjord och att padden blir i vägen. Men detta fungerade klockrent!
Det blåste rätt rejält idag, så när vi kom fram till stallet och skulle sätta oss i solen och äta lunchen vi hade med oss blåste nästan vårt käk iväg, haha! Rulle är ju som jag nämnt tidigare inte stormförtjust i blåst och oväder. Men trots att varken jag eller han tyckte blåsten var rolig begav vi oss ut för en skritt-tur i skogen. Och det var nog bra att jag bestämt att vi skulle ta det lugnt, för vi mötte på andra jobbiga saker istället. Bland annat traktorer på ängen som hade fullt sjå att skyffla ut gödsel eller vad de nu höll på med (och självklart en massa av den här typiska vita plasten de har som blåste och prasslade i vinden). Därefter fick vi hälsa på några av korna som bor borta i byn också. Men läskigast av allt var en vindsnurra i en av trädgårdarna inte långt från stallet! Trots att Rulle nog mer än gärna hade skenat därifrån behöll han någorlunda lugn. Jag är så glad för min fina gubbe! Idag tyckte jag minsann det var på tiden att låta Rulle få skutta på lite hinder igen. Dressyrsadel är väl ingen höjdare att hoppa i, men på små/få hinder går det ju ann. Många eller höga blev det självklart inte, utan vi gick på lite bommar i trav och senare tog vi några språng över uppskattningsvis 30cm höga hinder som vi senare höjde upp till runt 50-60cm. Det var härligt och varmt ute så jag red själv bara i t-shirt, men stackars Rulle blev helt svettig i värmen. Gubben har ju inte hunnit byta pälsen ordentligt än.
Så efter passet fick han en välförtjänt avspolning. Och nog njöt han! Och när jag släppte ut honom blev det ju också en härlig rullning i hagen med. När jag var yngre blev jag alltid så förtvivlad när hästarna kastade sig i jorden efter men stått och spolat rent dom, men nuförtiden kan man inget annat än att bara skratta åt det. Hästar förblir hästar, och jorden håller ju förhoppningsvis en del insekter iväg.
|
Om mig
Jag som driver bloggen kallas Penny och är 19 år gammal. Jag har ridit i över 10 år och har haft egen häst sedan 2010. Arkiv
Maj 2017
Kategorier
Alla
|