Färden Igår, den 26:e April, blev det ett träningspass som heter duga! Efter mycket om och men fick vi mer eller mindre akuthyra b-kortslastbilen som vi hade hyrt för att köra hem Rulle från sin fodervärd i vintras. Men åh, det är värt varenda öre att köra lastbil. Med tanke på hur mycket grejer vi skulle ha med till det nya stallet och hur begränsade vändplatser vi hade (med tanke på både mina och min mors transport-körande) på både det gamla och det nya stallet så var det helt klart rätt beslut att välja lastbil. Inte på tal om hur stabilt Rulle står, hur mycket säkrare det är att köra och hur man konstant kan hålla koll på hur Rulle mår genom att bara titta igenom fönstret som är mellan bil-delen och transport-delen. Någon jättelång resa blev det som tur var inte, men vi fick ändå köra en bra omväg för att inte fastna i trafikarbete på motorvägen. Men det är nästan lika bra, för vi stötte på minimal trafik på de små vägarna ute i skogen där vi lugnt kunde ligga och tuffa på. Som vanligt var han han sitt gamla vanliga åsne-jag när vi skulle lasta honom. En timma och en mycket frustrerad matte tog det att trötta ut honom såpass att han gick med på att gå in i lastbilen. Som hans före-detta fodervärd sade, "Han är den mest envisa hästen jag har träffat". Jag tror själv halv-skämtsamt på att det någonstans i hans stam finns åsna. När han väl har gått på dessutom (som för övrigt - enligt honom - är helt på hans villkor) så står han så snällt där uppe och man kan utan problem ta tid på sig att stänga - i det här fallet - mellanväggen och allt annat. Väl framme i det nya stallet lyckades vi också trassla av honom relativt lugnt, utan att han kastade sig eller något. Och nästan direkt släppte vi tillsammans med stallägaren in honom i sin nya hage med sina nya kompisar - ett större brunt sto och ett litet fuxsto. Rulle var väldigt då mer nyfiken på de två hingstarna som gick i hagarna nedanför hans, och skulle såklart spänna upp sig lite. Men det lugnade sig fort, han och hans nu två hagkompisar acklimatiserade sig ganska fort. Särskilt han och det lilla fux-stoet verkar hänga ihop rätt bra, även om det är på några meters avstånd. Han fick en (något uselt) kallblodsflätad svans - Genialt för att hålla den ren under transport Jag vill slutligen bara säga tack till alla fantastiska personer.
Tack till stallägaren i det nya stallet för att du är så fantastiskt lugn, snäll och en så bra människa. Tack till kvinnan som hyr ut lastbilen vi hyrde för att du svarade så sent på kvällen, dagen innan vi behövde hyra, och lät oss hyra den! Och tack till ni resterande personer som bara gör omgivningen så trevlig; kvinnan som vi nu delar stall med, hennes man och grannen och hans underbara höns. Se fram emot många fler inlägg, bilder och uppdateringar inom snar framtid!
0 Kommentarer
Lämna ett svar. |
Om mig
Jag som driver bloggen kallas Penny och är 19 år gammal. Jag har ridit i över 10 år och har haft egen häst sedan 2010. Arkiv
Maj 2017
Kategorier
Alla
|